onsdag 18 september 2019

Ambrosia


Min "Lyttkensamling" börjar arta sig ordentligt men jag har inte alla verk - än...

Jag vill dela med mig om berättelsen om Catrin Ambrosia (av Alice Lyttkens). I denna serie ingår följande verk:

På villostig.
Skuggspel i natten.
Hasard med guldmynt.
Den venetianska spegeln.
Livet är ett vågespel.
Vårens tid är inne.

Verken kom ut mellan 1963 - 1968.

Vem var då Catrin Ambrosia?
Jo, en självständig och intelligent ung kvinna.
Frispråkig.
Taleskvinna för kvinnans rättigheter.

Catrin Ambrosia var en professorsdotter från Uppsala som rymde från fadern till Gustav III:s Stockholm, efter ett påtvingat äktenskap. Det gör hon iklädd karlkläder, i sällskap med en student. Väl framme hamnar hon i ett äventyr och råkar befinna sig på ett kaffehus där hon frispråkigt slår sig ner hos några män. Hon har fullt sjå med att avvärja frierier från självgoda herrar med pengar och rang. "Sin student" fann hon senare i berättelsen vara förtrogen åt riksrådinnan Wappenhielm. Hon invecklar sig i farliga intriger, blir misstänkt för delaktighet i en sammansvärjning mot majestätet och kallas till förhör hos polisen.


I Skuggspel i natten får vi följa C.A.:s vidare äventyr, där hon skickas till Suttervi bruk i Närke och lever på en bruksherrgård, där hon får vara med om ett drama och dras delvis med i det. Det är som om man själv lever med i den miljön. Figurerna känns närvarande liksom miljön.


Hon tror sig i Hasard med guldmynt ha hittat sin tillkommande i den charmiga, ståtliga och handlingskraftiga kapten Wriggman. Denne är vida berest och har tjänat stora pengar på den ostasiatiska handeln, i Kanton. Han skiljer sig från hennes vanligen klumpiga hemmafriare men hon ber om betänketid. Mycket händer när det forskas i hans förflutna. Vi förs in i otroliga och spännande händelser i den övre och undre världen i 1700-talets Stockholm.


Så i Den venetianska spegeln är C.A. guvernant i en grevlig familj. Det var hennes eget val, eftersom hon kände sig sysslolös. Två barn, en pojke och en flicka, har varit försumliga där men C.A. lyckas få dem på rätt köl. Den femtonårige pojken ser upp till henne, erkänner också sin kärlek för henne. C.A. satte sig i respekt både hos husmamsellen, hovmästaren och grevinnan själv. Det pågår en maktkamp i palatset. De politiska sammansvärjningarna under Gustav III:s sista år gör sig gällande. Det pågår också amorösa och politiska irrgångar.

I Livet är ett vågespel är C.A. fortfarande guvernant i grevepalatset. Barn och tjänare behandlas kallt och hänsynslöst av 1700-talets ståndspersoner. Gustav III:s intriger når också in i det högadliga palatset. En lysande betjänt tycks vara en kungaspion, denne följer unge greve Jan i hälarna. Nu utnyttjar grevinnan brutalt och för sina egna intressen kungagunstlingen Armfeldts svaghet för Catrin. Likaså är hon svartsjuk på sin son, femtonårige Gabriel och hans kärlek till sin guvernant och vill förmå hans förmyndare, greve Jan, att avskeda Catrin för hennes förmenta sedeslöshets skull. Det blir en omvälvande tillvaro när den gamle greven dör och Jan, den unge officeren, blir familjens överhuvud. Jan, som förälskade sig häftigt i Catrin på ett tidigt stadium när hon kom som guvernant.  Vid samma tid händer det åtskilligt hos C.A:s farbror, den mäktige köpmannen på Skeppsbron.  Det händer en brokig och händelserik intrig. Det figurerar färgstarka figur och det handlar om spänning och spänst. Det är en must och realism i miljöbilden för det gustavianska Stockholm. Icke att förglömma är en ung, föräldralös flicka som har en utsatt ställning i manssamhället.    


Så närmar sig slutet på "storyn" om C.A., som i Vårens tid är inne bor hos sin farbror. Hon tar promenader i Stockholm och möter ofta en främling, vilken hon inte kan sluta tänka på. Sista kapitlet i verket heter Vis men inte nöjd. Hon vill bli niece i farbror Ambrosius hus för att göra nytta. På en av farbrodern anordnad tillställning möter hon så denne främling som hon så ofta mött tidigare på sina promenader! De blir förälskade och hon påbörjar planeringen av sin flytt med honom till Bordeaux. Jag tror att hon då fick ett bra liv där, en fin tillvaro i hans vindistrikt. 



Varje verk går att läsa var för sig, även om det i alla handlar om Catrin Ambrosias vidare vandringar i livet.