lördag 2 november 2019

Alla Helgons dag

Bittert är det ju att ha behövt vara med om detta men det var fint med alla ljus på kyrkogården och kyrkans program idag.

Så här ser graven ut sedan jag har rensat från löv och smyckat den med granris och tänt ett ljus för att minnas.


onsdag 18 september 2019

Ambrosia


Min "Lyttkensamling" börjar arta sig ordentligt men jag har inte alla verk - än...

Jag vill dela med mig om berättelsen om Catrin Ambrosia (av Alice Lyttkens). I denna serie ingår följande verk:

På villostig.
Skuggspel i natten.
Hasard med guldmynt.
Den venetianska spegeln.
Livet är ett vågespel.
Vårens tid är inne.

Verken kom ut mellan 1963 - 1968.

Vem var då Catrin Ambrosia?
Jo, en självständig och intelligent ung kvinna.
Frispråkig.
Taleskvinna för kvinnans rättigheter.

Catrin Ambrosia var en professorsdotter från Uppsala som rymde från fadern till Gustav III:s Stockholm, efter ett påtvingat äktenskap. Det gör hon iklädd karlkläder, i sällskap med en student. Väl framme hamnar hon i ett äventyr och råkar befinna sig på ett kaffehus där hon frispråkigt slår sig ner hos några män. Hon har fullt sjå med att avvärja frierier från självgoda herrar med pengar och rang. "Sin student" fann hon senare i berättelsen vara förtrogen åt riksrådinnan Wappenhielm. Hon invecklar sig i farliga intriger, blir misstänkt för delaktighet i en sammansvärjning mot majestätet och kallas till förhör hos polisen.


I Skuggspel i natten får vi följa C.A.:s vidare äventyr, där hon skickas till Suttervi bruk i Närke och lever på en bruksherrgård, där hon får vara med om ett drama och dras delvis med i det. Det är som om man själv lever med i den miljön. Figurerna känns närvarande liksom miljön.


Hon tror sig i Hasard med guldmynt ha hittat sin tillkommande i den charmiga, ståtliga och handlingskraftiga kapten Wriggman. Denne är vida berest och har tjänat stora pengar på den ostasiatiska handeln, i Kanton. Han skiljer sig från hennes vanligen klumpiga hemmafriare men hon ber om betänketid. Mycket händer när det forskas i hans förflutna. Vi förs in i otroliga och spännande händelser i den övre och undre världen i 1700-talets Stockholm.


Så i Den venetianska spegeln är C.A. guvernant i en grevlig familj. Det var hennes eget val, eftersom hon kände sig sysslolös. Två barn, en pojke och en flicka, har varit försumliga där men C.A. lyckas få dem på rätt köl. Den femtonårige pojken ser upp till henne, erkänner också sin kärlek för henne. C.A. satte sig i respekt både hos husmamsellen, hovmästaren och grevinnan själv. Det pågår en maktkamp i palatset. De politiska sammansvärjningarna under Gustav III:s sista år gör sig gällande. Det pågår också amorösa och politiska irrgångar.

I Livet är ett vågespel är C.A. fortfarande guvernant i grevepalatset. Barn och tjänare behandlas kallt och hänsynslöst av 1700-talets ståndspersoner. Gustav III:s intriger når också in i det högadliga palatset. En lysande betjänt tycks vara en kungaspion, denne följer unge greve Jan i hälarna. Nu utnyttjar grevinnan brutalt och för sina egna intressen kungagunstlingen Armfeldts svaghet för Catrin. Likaså är hon svartsjuk på sin son, femtonårige Gabriel och hans kärlek till sin guvernant och vill förmå hans förmyndare, greve Jan, att avskeda Catrin för hennes förmenta sedeslöshets skull. Det blir en omvälvande tillvaro när den gamle greven dör och Jan, den unge officeren, blir familjens överhuvud. Jan, som förälskade sig häftigt i Catrin på ett tidigt stadium när hon kom som guvernant.  Vid samma tid händer det åtskilligt hos C.A:s farbror, den mäktige köpmannen på Skeppsbron.  Det händer en brokig och händelserik intrig. Det figurerar färgstarka figur och det handlar om spänning och spänst. Det är en must och realism i miljöbilden för det gustavianska Stockholm. Icke att förglömma är en ung, föräldralös flicka som har en utsatt ställning i manssamhället.    


Så närmar sig slutet på "storyn" om C.A., som i Vårens tid är inne bor hos sin farbror. Hon tar promenader i Stockholm och möter ofta en främling, vilken hon inte kan sluta tänka på. Sista kapitlet i verket heter Vis men inte nöjd. Hon vill bli niece i farbror Ambrosius hus för att göra nytta. På en av farbrodern anordnad tillställning möter hon så denne främling som hon så ofta mött tidigare på sina promenader! De blir förälskade och hon påbörjar planeringen av sin flytt med honom till Bordeaux. Jag tror att hon då fick ett bra liv där, en fin tillvaro i hans vindistrikt. 



Varje verk går att läsa var för sig, även om det i alla handlar om Catrin Ambrosias vidare vandringar i livet.

måndag 5 augusti 2019

1700-talet

På 1700-talet var tron på människans förmåga stark. Då kritiserade man traditionella auktoriteter, främst inom kyrkan och aristokratin. Blicken vändes mot världen och det fattbara. I den världen ville man leva Det goda livet, influerat av Frankrike, det franska språket lärdes.

Rokokon gjorde sig gällande i konst och inredning på 17-1800-talet, för mig framstår den som lätt och romantisk. Stilen var dekorativ och graciös, i jämförelse med barockens svulstiga mörkare framtoning. Ordet rokoko härstammar från franskans rocaille (klippa) och ciquille (snäcka). Alla detaljer var ljusa. Det var mycket blommor, man utgick från de naturliga växterna., på väggar, tak och girlanger. Färgerna gick i vitt, guld, silver, rosa, blå och gröna nyanser.

Kläderna var stilfulla. Männen bar peruk.


söndag 28 juli 2019

Historisk blomma


Vilken renässans för Alice Lyttkens författarskap, nu när den filmade versionen av Längtans blåa blomma har sänts på TV i fyra delar, med början 18/6! Du kan nu se den i Svt playversionen.

Alice Lyttkens levde mellan 1897-1991.

A.L.s 1700-talsroman Längtans blåa blomma ingår i Tollmanserien som finns att läsa i fem delar. Jag har själv läst hela serien samt tidigare sett filmserien av Längtans blåa blomma. Med den var det fint att återknyta handlingen i verkliga bilder till det jag hade läst om. Dock saknas flera väsentliga bitar i filmen, vilka har betydelse för handlingen, det handlade ju om det finska kriget  och hur livet utvecklades i och med det, om inte annat. Så jag rekommenderar starkt att se filmen i sina delar men att också läsa romanen, för att få med allt. Betty Tollman spelar en betydande roll, förälskad som hon är i en aristokratisk gardesofficer. I de verk A.L.har skrivit är man med i handlingen och förflyttar sig därmed till en annan tid.

Det var av en slump som jag för flera år sedan kom att läsa ett verk av A.L. ur serien Att leva om sitt liv och fastnade för hur hon skrev och att hon skrev om sitt eget liv med familjen i centrum och intressanta människor och miljöer inbegripna, det var intressant. Sedermera har min samling av Alice Lyttkensböcker utökats betydligt. När jag ånyo, efter den gången, läste hennes verk startade jag med Leva om sitt liv del ett, för att läsa hela den serien (den finns i sju delar). Ytterligare serier kan nämnas som hon har författat, t.ex. Ambrosiaserien och Hedda Skoot bland andra. Så långt jag har bekantat mig med hennes verk, kan jag önska att också Ambrosiaserien vore filmad, då det finns många specifika karaktärer att bese, förutom miljöskildringen däri desamma verkar.

Historiskt sett så är det bra att känna till dåtiden för att förstå nutiden som min historielärare sa, så rätt hon hade! Det är en känsla som egentligen inte syns men känns. A.L. beskriver århundradet, dvs 1700-talet, på ett utomordentligt bra och autentiskt sätt (hon har sannerligen gjort omfattande undersökningar om den tiden!). Verken innehåller en detaljrikedom och visar på levnadssättet på den tiden. Kläderna inte minst. Det sistnämnda tål att fundera över, eftersom modet, liksom inredning kommer igen i senare tider och blir mode på nytt. Intressant. Åtminstone tar vi efter delar av tidigare epoker och århundraden. Att läsa hennes böcker är inte bara amuserande och visande på hur människorna levde och förhöll sig utan man lär sig mycket om svensk historia från kung till gemene man ur olika skikt. Inte att förglömma kvinnokampen, hur den pågick, hon visade på den med djup inlevelse! Det genomsyrar hennes serier liksom i övriga verk.

    




söndag 21 juli 2019

Teater av klass

Nu har jag varit och sett Eddan, denna fornnordiska poesi. Visst har jag berört denna poesi och mytologi för många år sedan (kommer bara inte ihåg när och var). Nu har jag, tillsammans med min man, sett den spelas upp som en enastående teater av Västanå teater i Berättarladan i Sunne! 


Fokuset låg på gudavärlden och det framställdes med  mycket dans och mystik. Musiken inte att förglömma heller. Denna var så samstämmig med teaterstycket, otroligt bra! 


Innan den långa hemfärden passade vi på att njuta av den storslagna naturen  med "Ladan" i bakgrunden och sjön Fryken nedanför (det lilla blå som syns bakom och nedanför ladan). Vi åt också upp våra medhavda tunnbrödsrullar innan vi åkte, då timmen skulle bli sen när vi kom hem.


Tur med vädret hade vi också, för fjärde året i rad.

onsdag 17 juli 2019

Min nya blogg

Hej!
Jag tycker mycket om att läsa. När jag läser böcker läser jag företrädesvis litteratur av Alice Lyttkens. Även av Selma Lagerlöf. Här vill jag dela med mig av böcker jag har läst. Genom att läsa god litteratur får jag en inblick i ett annat liv, hur det gestaltade sig i mångt och mycket. 1700-talet har mycket att ge. Därtill är det inspirerande att koppla det till nuet.